Zlatan
Igår piggade jag upp en annars ganska tradig fredag med en antikrunda i Malmö (den klara fördelen med att pussla om schemat och jobba söndag-torsdag), där jag hittade ett GIGANTISKT Bitossifat. Aldo Londis Rimini Blu är ett guilty pleasure och jag har verkligen FANTISERAT om att hitta ett fat eller en vas någon gång någonstans. Men nej, det jag hittar är ett enormt fruktfat på fot - i ockra. Fadern tyckte det var en keeper när jag mailade honom en bild. Han ringde upp och passade på att väsa "om din mor ser den tapeten du har i bakgrunden så kommer hon nog säga upp bekantskapen". När jag flyttade in i huset i höstas så var mycket alldeles nyrenoverat, och bland annat är hallen på både botten- och övervåningen tapetserad i någon form av mönsterchock-tapet, som först gjorde mig sjösjuk men som har fått sitta kvar, på kul. När det vankas föräldrabesök får jag väl drapera vita lakan över eländet antar jag.
Ugglan (dålig bild, finkameran på laddning)
Idag var det loppis i byn igen och med lite trixande så undvek jag Dyra Damen och såg nog tillräckligt rufsig ut, för allt blev verkligen osannorlikt billigt. Jag pratade en lång stund med Billiga Porslinsdamen om kulturarv och metallskrotspriser och fick gå två vändor hem för att få med mig allt. Bergstensugglan här ovanför är ingen keeper, men har en trevlig tyngd och ganska sympatisk uppsyn ändå. Väl hemma igen fick jag ett ryck och kastade ut mitt stora fula skrivbord och möblerade om i arbetsrummet, och i väntan på att hitta ett passande (mindre) bord så får arbetsrummet vara en plats för böcker och prylar och tomt space, och jag måste säga att nu är första gången som jag faktiskt njuter av att vistas i det rummet. Lite småfix är kvar men det får vänta för imorgon är det jobb och sedan skitsnack på stan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar